Onsdagssegling
en ljuvlig sommarkväll
Jag kom till Falster för första gången en dag
i juni för att hälsa på mina vänner Rigmor och John. Det var en onsdag
och det skulle vara onsdagssegling i Guldborg.
En ljuvlig sommarkväll tillbringade jag i
domarbåten tillsammans med Rigmor, hennes domarkompanjon Ole och den
alltid glada Hanne. Vi drack kaffe och åt Rigmors nybakade bullar i
väntan på att alla skulle komma i mål.
Det måste ha varit just i Guldborg, just en
sådan kväll som Evert Taube skrev " Så skimrande var aldrig
havet........."
Den förtrollade stämningen avbröts dock med
ett brak. John med besättning (i Lars` båt ) körde på ett hittills(?)
okänt undervattensskär. Båten flög upp ½ m men det hela slutade dock
utan några skråmor på båten.
Inbjuden till sundseglats
I september var det åter dags att styra kosan
mot Guldborg, det skulle vara sundseglats och jag var inbjuden.
Min dotter Malin reste med denna gången. Hon
brukar bli sjösjuk bara hon går på en brygga men lät sig ändå
övertalas att följa med i Johns folkbåt, hon fick en ( mot sjösjuka)
profylaktisk pilsner av Stig, ja, jag tror faktiskt hon fick två. Och som
vi alla vet så av inkomster blir det utgifter. På frågan om var
toaletten var så svarade John på sitt karaktäristiska sätt:
- Toaletten?! Det är hinken (spannen) där.
- Hellre dör jag, sa Malin, än sätter mig på
en spann i en båt som lutar 45 grader.
Men det alternativet var ju inte så bra i alla
fall, så det fick bli spannen. Några detaljer om detta lilla spannbesök
får ni inte, bara John och Stig vet hur hysteriskt det blev.
På kvällen var det fest i klubblokalen, god
mat, god dricka, många glada skratt, musik och sång, ja, ni danskar vet
verkligen hur man får till en god stämning. Malin och jag trivdes gott i
ert glada sällskap.
Jag fick under kvällen frågan om jag dricker
rom och cola(?!?)
- Jo det kan jag väl göra om det kniper.
Och med det svaret hade jag uppfyllt alla
kriterier att nästa lördag få tillhöra besättningen i
"konebåden" på duglighetsseglingen. |
 |
Kärleken med stort K
har jag också mött i Guldborg, namnet på honom säger jag dock
inte men namnet på hans båt börjar på "J" och slutar
på "azzanni".
Foto: Niels N. Christensen |
I "konebåden" på
duglighetsseglingen
Och så gick turen igen till Guldborg från
Göteborg (400 km)
I härlig höstsol startade vi så vid 10-tiden
denna lördag. Vår skipper Nanette var rustad till tänderna av
segervilja och vi, hennes besättning Hanne, Rigmor och jag, smittades av
denna vilja "vi skulle vinna".
Vi slutade som god tvåa trots att herr Lars med
dotter Stine försökte sabotera för oss.
Efter standarstrygningen var det så dags för
Birthes och Eriks underbara ärtsoppa. Pilsner och snaps också förstås.
Jag satt vid sidan om Lars så när det gäller snaps kan ni ju räkna ut
hur det gick.
Lika härlig och hjärtlig stämning som vanligt
var det bland människorna i Guldborgland Bådlaug.
Det handlar om kärlek
Som jag ser det handlar det om kärlek, kärlek
till havet, till salta vindar, båtar och segel, till sång och glädje,
kärlek till goda vänner, men det handlar också om kärleken med stort K
för den har jag också mött i Guldborg, namnet på honom säger jag dock
inte men namnet på hans båt börjar på "J" och slutar på
"azzanni"
Kram på er alla tills vi ses igen från
Eva Johansson
Skrevet den 9. oktober 2002 til klubbladet
Lagunenyt under overskriften "personliga betraktelser", men blev
ikke optaget. Det er der hermed rådet bod på. |
